Hakelius Ladies

Nästan samtidigt som Döda vita män kommer i pocket, släpps Johan Hakelius nya bok, den här gången om excentriska engelska ladies.

”Margaret Campbell föll i ett hisschakt och vaknade som nymfoman. En älskare hittade hon på Pratts, Deborah Mitfords mans klubb. Mitfords svägerska var syster till Marilyn Monroes älskare, John F Kennedy. Edith Sitwell stickade tröjor åt Monroe och publicerade Nancy Cunards första dikter. Cunards mor Emerald umgicks med Violet Trefusis, dotter till Alice Keppel och älskarinna till Vita Sackville-West, vars man arbetade med Diana Coopers man. Coopers svåger hade en förfader vars sonson gifte sig med Minnie Stevens. Hon förmedlade arvtagerskor, och Consuelo Vanderbilts hemgift renoverade Blenheim Palace. I romanform träffar Vanderbilt en av Conan Doyles hjältinnor, dotter till kurtisanen Lola Montez. Conan Doyle fick kokain utskrivet av Clarissa Dickson-Wrights farfar, långt innan hon lagade mat i Two Fat Ladies.
Ladies är en bok om dessa märkliga, brittiska kvinnor.”

Annandagen – Den sista dagen

Marie Ernsth-Ohlsson från Båstad har skrivit en bok om det ofattbara – att förlora ett barn. Marie berättar i Annandagen om familjens resa till Thailand, om hur de får återvända till Sverige utan sin dotter Paulina. Hon skriver öppet om alla känslor som hon upplever i samband med tsunamin. Vi får även ta del av hur familjen tar sig tillbaka till en fungerande vardag.

Marie är född 1959 och uppvuxen i Helsingborg. Hon bor sedan 15 år tillbaka i Båstad med sin familj.

Vad jag pratar om när jag pratar om löpning – Haruki Murakami

”Vad jag pratar om när jag pratar om löpning är förmodligen Haruki Murakamis mest personliga bok. Här utgår han ifrån långdistanslöpningen, som till stor del kommit att forma hans tillvaro genom sin märkliga blandning av målsättning, medvetenhet och monotoni. Genom att använda dagboksutdrag, tidigare essäer och artiklar skapar Murakami en bok som säger mycket om hans romaner och hans livsfilosofi. Ytterst handlar det om att utmana sig själv: som att som femtioåring bestämma sig för att upprepa den klassiska maratonsträckningen i Aten under stekhet sol, vådlig trafik och till arrangörernas påtagliga ängslan och oro.

Haruki Murakami är en av dagens mest omtalade och hyllade författare. Genom att förena popkultur med en egensinnig magisk realism har han skaffat sig en stor läsekrets runt om i världen. Med Vad jag pratar om när jag pratar om löpning gläntar han för första gången på dörren till vem han själv är som människa och författare.”

Murakami är en favorit, Fågeln som vrider upp världen är en av de tre bästa böckerna jag läst. Någonsin. Hans senaste bok på svenska Vad jag pratar om när jag pratar om löpning är mer en självbiografi än en roman men mindre en roman än en filosofisk betraktelse och jämförelse mellan (maraton)löpning och författarskap.

En tänkbar Mors dags-present

”Som proteströrelse var 1970-talets kvinnorörelse unik. ”Det personliga är politiskt” var mer än en paroll, det var en aktivistisk livsstil, en effektiv lobbyverksamhet som sparkade igång den jämställdhetspolitik vi i dag tar för given. Om hur det gick till när kvinnokampen förändrade synen på kvinnan (och mannen) handlar boken om. En djupt personlig och kärleksfull betraktelse av en som befann sig i centrum av den nya kvinnorörelsen.

”Sjuttiotalsfeminismen var ett gigantiskt kunskapsprojekt, en kvinnornas egen motståndskultur som rymde såväl Aleksandra Kollontajs historiematerialism som Erica Jongs knapplösa knull. Vi bedrev medvetandehöjning från topp till tå, analyserade kvinnoförtrycket under senkapitalismen, praktiserade feministiskt moderskap och diskuterade våra kroppar, våra jag.

Vi demonstrerade, gjorde nattliga raider mot porrklubbar, stödde strejkande städerskor, satte ihop Kvinnobulletinen, arrangerade kvinnokulturfestivaler, kvinnoutställningar, skrev kollektiva sånger och böcker. Vi var socialfeminister, kulturfeminister, kvinnofrigörelsefeminister. Heterosexuella, bisexuella, lesbiska. Vi trodde på den personliga erfarenhetens kollektiva sprängkraft. Jag vet, för jag var med.
1972 började mitt kvinnoliv. Då gick jag, arton år på det nittonde, med i Grupp 8. Under en period i livet när en ung kvinna vanligtvis famlar efter en identitet, och depression kan vara ett normaltillstånd, fick jag chansen att känna min betydelse. Tillsammans med hundratals andra kvinnor lärde jag mig att utveckla en åsikt och stå för den. Jag fick en kropp som gick med stora steg och skrattade högt. Ändå var det också en tid fylld av konflikter: systerskapet var inte alltid så lätt att leva upp till, och männen var inte alltid sjysta kamrater. Men vi var bergfast förvissade om att vi skrev historia: ‘Systrar i hela världen, förena er!’ Och vi nådde långt med vårt budskap. Kvinnobulletinen sålde i 15 000 ex och internationella kvinnoåret 1975 såg 100 000 hänförda människor Jösses flickor.”

Å alla kära systrar! handlar om min tid som ung kvinna i denna rörelse, men jag har också intervjuat några som var med Grupp 8, Lesbisk Front, Befria Mannen. Allt kryddat med mängder av denna tids rekvisita: instamaticfoton, fittsymboler, klistermärken, affischer, paroller, spekulum med mera oumbärligt för en äkta sjuttiotalsfeminist.”
Ebba Witt-Brattström

Min mamma är död av Claes Britton

I Min mamma är död skildrar Claes Britton smärtsamt personligt sin mor Mona Brittons lidande och död i en sällsynt plågsam form av cancer, från de första symptomen och insikten om sjukdomen, via moderns protokoll där hon betygsätter dagens smärtor, brevet till de älskade barnbarnen och den fruktlösa medicinska behandlingen, genom den utdragna dödskampen och tiden efter.  Självutlämnande berättar Britton utifrån moderns bortgång om förhållandet till sina föräldrar, om den egna brokiga uppväxten på Östermalm och Dalarö, om sin egen ofrivilliga barnlöshet, sina depressioner, om att själv åldras och om sitt förhållande till döden.?

Tankarna fördjupas i ett unikt samtal med Ulla Zachrisson, överläkare på den palliativa kliniken vid Stockholms sjukhem, som modern, själv läkare, utsåg till sin ”dödsmorska” och som under en lång karriär har hjälpt tusentals obotligt sjuka in i döden. En svindlande vacker text som blir märkvärdigt ljus och trösterik, trots de mörka omgivningarna.

 

Pressröster om Sekelskifte i Stockholm:

”Den hatiska klagosången riktigt glöder i all sin munterhet.”
Fredrik Sjöberg, Svenska Dagbladet

”Texten flyter fram som en mäktig flod, utan tvekan eller språkliga hinder.”
Bo Madestrand, Dagens Nyheter

Clarence Crafoord

”Kärleksförsök och svek – Berättelser ur min levnad skriver Sveriges mest kända psykoanalytiker för första gången uppriktigt och rannsakande om sitt liv. Med berättarlust och öga för detaljer ledsagar Clarence Crafoord läsaren genom ett ”krokigt men ganska vanligt liv”. Från barndomens sinnrika värld, trevande pubertetsår och fram till vuxenlivets karriär – men också kärleksförsök och svek. Författaren skriver om uppväxten i en privilegierad men hämmande överklassmiljö, om litterära drömmar, förälskelser och drivkrafterna bakom sin yrkesbana som framgångsrik förnyare av psykiatrin och fackboksförfattare.

Kärleksförsök och svek är således en bok som kan läsas på många sätt: som en berättelse om psykiatrins reformering och psykoanalysens genomslag i Sverige, som en beskrivning av ett svunnet Stockholm eller som en skildring av en mans livsresa, sexuella uppvaknande och kärleksförsök. I ett kapitel beskriver författaren dessutom sin vänskap med Ingmar Bergman.

”Sådan var min mamma i min barndom, närvarande men oåtkomlig … Kanske var det så den blivande själsläkarens rottrådar fick näring: en ständigt levande önskan att undersöka mera, att undra över dolda möjligheter, att väcka nyfikenhet hos människor om att undersöka sina egna hemligheter…”

Citizen Schein

Nej, Filminstitutets  bar fick inte döpas till Harry’s bar, det tyckte inte herr Schein var någon bra idé. Huruvida han tycker namnet på boken är bra får vi nog aldrig veta, men det är onekligen passande.

”Harry Schein är en av den moderna svenska mediehistoriens mest inflytelserika personer. Hans initiativ till filmreformen 1963 och inrättande av Svenska Filminstitutet (SFI) är väldokumenterad och omskriven – inte minst av honom själv. Vid sidan av ledarskapet för SFI hade han därtill en mängd nyckelpositioner inom filmbransch, press och etermedia. Schein var också en flitig skribent och samhällsdebattör: som filmkritiker introducerade han under 50-talet kontinental och amerikansk filmteori; som författare och medieutredare förebådade han under 60- och 70-talet de digitala mediernas utveckling; som debattör identifierade han tidigt potentiella och reella problem – samt inte minst inkonsekvenser – i den svenska kulturpolitik han också kom att bli en del av. Harry Scheins centrala roll i den svenska offentligheten kan med fördel iakttas med ett slags dubbel optik: en synlighetens och en osynlighetens. På ett plan ägde han en välexponerad medial persona, ständigt närvarande i press, radio och TV. Samtidigt var han integrerad i olika informella och mer eller mindre inofficiella kontaktnät inom näringsliv och socialdemokrati, liksom givetvis i olika kulturetablissemang. Boken är rikt illustrerad och med boken följer två dvd-skivor med mer än sex timmar filmer, radio- och TV-program där Harry Schein medverkar.”

Kreuger-kraschen – århundradets finansskandal

”Varje finanskris har sin egen skurk och den störste av dem alla är en svensk. När Financial Times rankade alla tiders största svindlare hamnade kalmarsonen Ivar Kreuger på tredje plats. År 1930 tillverkade hans fabriker tre fjärdedelar av alla tändstickor i världen, han umgicks med presidenter och filmstjärnor, han hade överlistat Wall Street kraschen -29, han verkade oövervinnerlig. Men när bubblan trots allt sprack två år senare utlöstes Kreugerkraschen, en global kris utan dess like. Miljoner människor världen över förlorade sina besparingar och arbeten. Följ den excentriske och karismatiske finansmannen Ivar Kreuger, från födelsen 1880 till det mytomspunna självmordet, ett skott i hjärtat, i Paris 52 år senare.”

”Föredömligt välskriven och underbyggd ”, Wall Street Journal

”Fängslande varning om de ständigt hotande finansbubblorna”, Los Angeles Times

”En ny Kreugerbiografi som ger en fascinerande bild av hur lätt etablissemanget låter sig luras av en karismatisk man”, The Economist

Tommy Deogan föreläser i Båstad och signerar sin bok i Bjäre Bokhandel på torsdag

”Den 29 juli 2002, blev den 26-årige Tony Deogan det första dödsoffret för fotbollshuliganism i Sverige. Inför en match mellan AIK och IFK Göteborg på Råsunda i Stockholm, misshandlades han så allvarligt att han senare avled. Inga vittnen vågade framträda och åklagaren beslöt senare att lägga ner förundersökningen. I debutboken Blodsbröder berättar Tonys bror Tommy Deogan på ett ärligt och själutlämnande sätt om sin och broderns hårda och tuffa uppväxt i en förort till Stockholm. En tillvaro där våld, droger och kriminalitet hörde vardagen till och där bristen på bra, vuxna förebilder i stort sett var total. Tommy började tidigt missbruka men tack vare Tonys starka kamp för att lillebror inte skulle ”hamna snett” lyckades han ta sig ur sitt beroende. Istället vände han sina erfarenheter till något positivt och är idag en uppskattad föreläsare och antivåldsförespråkare.  Blodsbröder utkommer den 29 juli 2009, exakt 7 år efter Tony Deogans tragiska död. Boken ger en skrämmande inblick i hur den kriminella världen ser ut i dagens Sverige. Men den skildrar även två bröders ovillkorliga kärlek till varandra, ibland i de mest hopplösa situationer. Tommy Deogan visar också hur hans egen kamp mot våld och droger har växt fram och hur han har lyckats förlåta sin broders mördare. Blodsbröder är en stark berättelse som alla borde läsa. Inte minst passar den utmärkt som diskussionsunderlag i skolor och annan ungdomsverksamhet.”

Världsaids-dagen 2009

Den 1 december uppmärksammas hiv och aids över hela världen. 33 miljoner människor runtom i världen lever med hiv idag, långt ifrån alla har tillgång till vård och mediciner, och över 20 miljoner människor har dött. Temat för årets Världsaidsdag är stigma och diskriminering. Den nationella kampanjen ”Jag lever med hiv. Och med dina fördomar. Vi lever alla med hiv.” har skapats för att sätta fokus på frågan. (Källa: RFSU.se)

”Sighsten Herrgård var modeskaparen och trendsättaren som på många sätt definierade 1970- och 1980-talen. Han var dessutom modellpappa, festfixare och PR-geni. Kanske mest känd är han för att ha skapat unisexoverallen, och för att ha öppnat dörrar som tidigare varit stängda för svenskt mode i världen.

Den 29 juli 1987 trädde Sighsten Herrgård fram i Aktuellt och berättade att han var hiv-smittad. Detta resulterade i en debatt och en öppenhet om sjukdomen som dittills varit helt frånvarande i Sverige; genom Sighsten fick aids ett ansikte.

Boken Sighsten kom ut för första gången 1987 och skildrar hans glamorösa jetsetliv och arbete runt om i världen, men också kampen mot sjukdomen. Denna nyutgåva innehåller ett nyskrivet förord av Carl Otto Werkelid och efterord av Sighstens nära vänner Lotta Lewenhaupt och Gittel Oldbring samt av hans läkare, PehrOlov Pehrson.

Carl Otto Werkelid är journalist och kulturråd vid Sveriges ambassad i London.”